Måndagden den 1 februari - tårar, tårar, tårar och mer tårar.

Idag kom chocken efter fredagens besked och dagen har jag ägnat åt att gråta. Hela dagen har det kommit förtvivlade tårar. De tar liksom inte slut. Mamma och pappa har varit här och mamma har försökt trösta så gott det går. Huvudet är tomt, men långt där inne finns tankarna, som jag har trängt undan en längre tid. Det var väl dags nu att släppa ut alla spänningar, men när det väl börjar är det svårt att få slut på det. Man vill så gärna må bra och inte gråta, men det går liksom inte. Jag måste nog vara på botten ett tag. Jag vet att det inte är kört än, men hjärnan tappade hoppet och det är svårt att hitta det igen. Nu är det bara en lång väntan tills jag får komma till Karolinska. Jag ringde idag och fick tala med de som tar emot remisser, men de hade inte kommit något. Jag trodde att man mailade remissen, så att det går fort, men de postar remisserna. Hallå sjukvården har ni inte hängt med i utvecklingen.

Jag ska vara på kontoret i morgon och hoppas att jag klarar det. Jag väntar till imorgon och får se hur jag känner mig.

Kommentarer
Postat av: Tina Leinonen

Sussi,

Tänker på dig! Du verkade så pigg förra veckan när vi pratades vid och så kommer det här... Men som sagt var - det är inte kört och du är en stark kvinna! Däremot måste du nog tillåta dig att vara ledsen!Livet är inte rättvist mot dig just nu. /Många styrkekramar från Tina

2010-02-01 @ 18:58:07
Postat av: Ewa

Gråt, skrik, tjut, var ledsen och förbannad! Det är bättre att det kommer ut än att du bär det inom dig. Susanne - det är INTE kört och doktor Lugn hjälper dig. Du ska till Karolinska eftersom han vill att du ska få ta del av deras specialisthjälp.

Det var skönt att prata med dig i telefon och vara både ledsna och glada ihop. Vi är så många som hela tiden tänker på dig och skickar styrka och värme till dig genom luften.

Hoppas att vi ses imorgon. Om du bara orkar så vet du att det är bra att få tankarna på annat...

All värme till dig och din familj. Kram Ewa

2010-02-01 @ 21:12:45
Postat av: Camilla Lejon

Jag säger som de andra: gråt, skrik, sparka och bli förbannad! Håll inte inne alla jobbiga känslor, låt det komma ut! Vi ses snart!! Många hälsningar och kramar, Camilla

Postat av: kerstin nordetun

Släpp ut allt du känner, du måste rensa luften. Släpp gråten loss, klart du skall gråta! Gråten är viktig för både kropp o själ. Varför gråter man annars när man är både glad, ledsen, förtvivlad och arg. Just nu gråter du i förtvivlan men det kommer den dagen när du gråter av glädje också. Gråter med dig inombords och skulle så gärna vilja kunna hjälpa dig och avlasta en så du fick lite lugn en stund, men det funkar ju inte så....hoppas du hör av dig om det finns något jag kan göra! kramar och tankar till dig och din familj!

2010-02-02 @ 12:46:53
Postat av: Laila Andersson

Jag håller med din kurator Susanne. Din blick var helt annorlunda, ögonen mycket klarare. Jag berättade vid fika bordet att du var in o pratade med mig. Sa att jag tyckte du såg mycket piggare ut. Åh, så det här.....det finns inte ord.

Hoppas att du snart får komma till Karolinska, så du slipper vänta så förbannat. Men Susanne du vet vad jag säger, du klarar det här,du är envis, stolt o stark. Stor kram från mig till dig.

2010-02-02 @ 16:43:40
Postat av: Maria Ehrlin Brege

Styrka är att disponera sina resurser rätt och inte att försöka bli en person som inte tar in omvärlden och verkligheten. Just nu är det så mycket som gått åt h-e så det måste säkert bli en gråtperiod. Det går inte att föreställa sig hur jobbigt du måste ha det! Och din familj - vilka guldmänniskor du har runt dig. Så det är väl det klassiska som gäller - bryt ihop och KOM IGEN! När du kommer till Karolinska känns det säkert på ett annat sätt.

Megamegakramar

Maria

2010-02-03 @ 06:47:24
Postat av: Tanja Levin

Susanne!

När man tror att det är över blir man översköljd av nya bud. Är det konstigt att det är tungt - med gråt, förtvivlan och allt? Finns det hopp eller är allt förtvivlan - det är tankar som far runt i dig kan jag tänka mig. Kan jag tänka mig skriver jag - utan att kunna tänka mig i egentligen... Du är klok och du är stark! Jag hoppas att du kan hålla tag i din styrka även nu!

Många kramar

Tanja

2010-02-04 @ 20:37:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0