Slutet på allt lidande
Igår på förmiddagen gick min mamma bort, ca ett år efter hennes cancer diagnos. Det hela gick väldigt lugnt till, och hon hade inte ont.
Mamma kämpade verkligen in i det sista. Hon hade beslutat sig för att Jakob skulle få en bra student, och det fick han. Efter det orkade hon helt enkelt inte mer.
Som Susannes dotter så har jag många blandade känslor kring den här jävla skiten. Jag är förbannad på cancern, jag är så förkrossade över att min mamma är död. Men samtidigt så känner jag mig lite lättad över att hon slapp lida mer. Är det fel att känna så? Kanske. Men om man har följt hennes resa på nära håll från början så kan man inte annat än att känna så. För hon har fått lida. Och hon har kämpat så in i bomben, något annat kan ingen säga.
Tack till Er alla för alla fina kommentarer och för att ni har stöttat mamma.
/ Jasmine
Mamma kämpade verkligen in i det sista. Hon hade beslutat sig för att Jakob skulle få en bra student, och det fick han. Efter det orkade hon helt enkelt inte mer.
Som Susannes dotter så har jag många blandade känslor kring den här jävla skiten. Jag är förbannad på cancern, jag är så förkrossade över att min mamma är död. Men samtidigt så känner jag mig lite lättad över att hon slapp lida mer. Är det fel att känna så? Kanske. Men om man har följt hennes resa på nära håll från början så kan man inte annat än att känna så. För hon har fått lida. Och hon har kämpat så in i bomben, något annat kan ingen säga.
Tack till Er alla för alla fina kommentarer och för att ni har stöttat mamma.
/ Jasmine
