susanneplus

Dagarn går och jag mår ganska bra. Känner inte några biverkningar och kommer nog inte att göra det nu. Ska ju hålla mig undan folkmassor fram till fredagen. Så det hade jag tänkt vara noga med. Blir jag sjuk är det inte säkert att de kan ge mig cellgifterna och det vill jag inte riskera. Men ibland kommer man inte undan folk, som när jag kom till vårdcentralen idag och skulle lägga om såret. Jag hade tid till kl 14.00 och upptäckte när jag kom dit att vaccinationen började kl 14, så det var mängder med folk i en lång kö. Jag satte handsken för munnen och trängde mig förbi alla. Distrikssköterskan som la om såret idag blev jag så irriterad på -hon lät så lidande när hon talade med mig och det hatar jag. - Lilla gumman har du någon att tala med.... Nu när jag har tagit mig upp mentalt behöver jag inte någon som får mig att känna att jag borde känna på annat sätt. Det är som med kuratorerna att de också blir så "puttinuttiga" när de talar med en. Jag behöver en coach istället som peppar och hejar på.

Idag har jag varit ute och gått två gånger, så konditionen bättras på hela tiden. Det är skönt att vara ute och få luft. Det är rogivande att gå. 

Julen närmar sig och i helgen måste jag ordna lite julklappar. Vi kommer inte att köpa så mycket utan skänka en slant till Laryngföbundet eller cancerfonden.

Nu är det dags för lite mat, som Roger har preparerat med Gurkmeja. Har ätit en matsked i flera veckor nu, men om det gör någon verkan vet man inte. Kanske att det kan hjälpa cellgifterna lite.