fredagen den 2 oktober - så skönt, det gick bra...

för min syster. Operationen var lyckad och hon såg ut att ha hämtat sig bra, när jag besökte henne idag. Hon får åka hem imorgon. Sjukhus är inte någon rolig miljö. Det är skönare att ligga hemma i soffan och bli uppassad av familjen. Speciellt om man ligger på ett rum med flera personer. Jag tror att jag får eget rum och det är skönt. Två mornar har jag vaknat av att jag gråter, men jag vet inte vad jag har drömt om och det väl tur. Hittills har jag inte haft några problem med att sova.

Idag ringde smärtsköterskan och undrade hur det var. Fick möjlighet att ställa en massa frågor. Hon har ju sett många som har gjort samma operation, så hon vet. De är så rara som ringer hem och bryr sig. Hon kommer också att besöka mig på måndag på sjukhuset och sedan vara med under den tid som jag ligger inlagd. Så några smärtor ska jag inte behöva ha, utan de ser till att man har det så drägligt som möjligt. Jag frågade bl a om det som en väninna undrade över - när de skär rakt över läppen skär de av muskeln som håller uppe läppen, hur blir det då? Smärtsköterskan har inte sett någon med hängande läpp, så det fixar de till. De som opererar är de bästa för den här typen av operationer. Likaså är jag orolig för att jag inte ska kunna svälja, eftersom allt är igensvullet och jag andas genom ett rör som sätts in i luftstrupen. Jag har suttit framför TV och övat i att inte svälja. Prova, det går inte. Automatiskt måste man svälja efter en stund och kan man inte det får man lätt panik. Under strålningen var det så ibland, att det var trångt och torrt i halsen att det knappt gick. Det är mycket obehagligt när det händer. Man försöker och försöker frenetiskt. Antagligen kommer jag kunna svälja även om det blir svårt. Det är en del sådana detaljer som man funderar över. Man vill inte bli överraskad när man vaknar.

Idag har jag gjort det sista med jobbet och kan nog vara borta ett par veckor. Naturligtvis ska jag ta den tid det tar, men jag vet att när man mår bättre vill man ha något att göra. Det blir lätt långtråkigt, så jag hoppas att man kan koppla upp sig på datorn. Mobil vet jag att man får använda på US, men inte i Norrköping. Där står det skyltar utanför på dörrarna.

Klockan är 19.00 och det är mörkt ute. Roger arbetar kväll och Jakob är med kompisar. Ska äta lite ris och currykycklinggryta och sedan blir det väl lite TV. Sitter här i köket och skriver och tittar på pelargonerna, som jag tog in från uteplatsen. De är så stora och fina och det är så gammaldags hemtrevligt med pelargoner i köket.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Hej!

Eftersom jag varit borta hela helgen har jag inte kunnat läsa din blogg - jag har suttit vid havet i Bohuslän och sett naturens krafter i form av sol, regn och blåst och funderat på alla känslostormar som du gått igenom sedan i våras. Nu är det dags för din operation och alla vi som känner dig kommer att ha dig i våra tankar...

Jag ser fram emot när du kan blogga igen och att få träffa dig när du känner dig redo.

Många varma kramar från Ewa

2009-10-04 @ 18:44:12
Postat av: Tina

Hej Sussi!

Precis som Ewa skriver - vi som känner dig har dig i våra tankar. Tänker extra mycket på dig den här veckan och hoppas att operationen kommer att gå bra!Många kramar från mig också/Tina

2009-10-04 @ 19:20:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0