fredagen den 29 januari - ännu mer skit............
Vad känner jag? Jag vet inte. Jag kan inte riktigt ta till mig det. Jag orkar inte bryta ihop. Har gråtit lite, men tårarna fastnar. Om jag ska prata om det då känner jag hur jag blir upprörd. Jag blir bara så trött och då kommer gärna tankarna om vad har jag gjort att förtjäna detta. Naturligtvis har jag inte gjor något, men nu är livet orättvist. Hur hämtar jag mig från detta vet jag inte. Samtidigt kan jag ju inte sitta hemma och gräva ner mig. Det blir ju inte bättre då, men det är svårt att smälta detta och gå vidare. Vi får se hur helgen blir och om jag kan lägga det åt sidan eller inte.
Det var inte något roligt inlägg, men det är så här det är.
Marie du undrade vem som skrivit Hemligheten och det är Rohnda Byrnes.
Åh, neej! Livet ÄR verkligen orättvist. Ingen förtjänar att utsättas för all denna skit. Jag var också säker på att det hade vänt. Och det kändes så bra när vi satt och pratade på lunchen på kontoret, precis som vanligt och du verkade så glad. Och så kommer detta. Jag tänker på dig hela tiden och hoppas att du orkar kämpa en gång till, även om du inte känner så just nu.
Massor av kramar
Charlotte
ush det var verkligen jätte tråkigt att höra. Är det inte nog snart. Det är så hemskt att få dessa kallduschar just när man börjar slappna av. Jag tycker du har haft så det räcker nu.
jag hejar på dig!
Stor kram
Ja Sussie, vad ska man säga i det här läget för att stötta och peppa dig? Orden tar liksom slut när du ständigt drabbas av motgångar. Men vår vänskap lever och består och även mitt "tysta" stöd och min närvaro, för ibland behövs inga ord. Du vet att jag finns här för dig vad som än händer, både i medgång och i motgång. Men jag kan bara tänka att nu kommer du att få ytterligare expertutlåtande som ska hjälpa dig på traven mot ett tillfrisknande. Många bamsekramar till dig från mig.
Hej jag är en som följer din blogg,fast vi inte känner varandra så blir jag chockad o tårögd.Jag trodde verkligen det hade vänt,du verkade så positiv och levnadsglad.Hoppas verkligen allt går bra för dej och din familj.Skickar massor med styrke kramar till dej!(kämpa på kära du)
Skit är väl bara förnamnet - jag skulle kunna komma på en massa mycket starkare ord som passar bra för din situation. Men dom lämpar sig nog inte för tryck och inte hjälper det heller.
Varför drabbas du igen? F-n vet, men kanske prövas man i relation till sin kapacitet. Och när du träffar doktorn i Sthlm kommer du att orka igen - det är min övertygelse. Du är så himla unik och en sån supertjej så det kommer bara att gå!!! På nå't jävla sätt finner du kraften. Jag tror det. Och jag tror på dig - häng i Super-Sussi!!!!!
Megakramar
Maria
Känns skit att läsa om beskedet du fått. Kämpa på nu Sussie, det måste du verkligen. Sträva efter att fullfölja din ambition att jobba 50%, låt inte det negativa ta över allt det positiva du har inom dig.
Tänker massor på dig och din familj, kram Ingela
En stor kram
hej susanne!
livet är så orättvist ibland. man kan ju undra vilken högvinst du skall dra när all den här skiten är över? du är så otroligt duktig och det är så viktigt att du trots allt orkar fortstätta att fokusera på tillfrisknad som du gör. Vet att orden låter som pytiipanna men jag tror verkligen på dig och din otroliga kapacitet att klara dessa berg som kastas mot dig. stor stor varm kram med en massa hopp om blixtsnabb ändring!
Läser din blogg men vi känner inte varann.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva, känns så orättvist att cancern slår undan benen på dig så här igen. Trodde att det hade vänt. Men du kommer få nya krafter och orka kämpa igen. Ta hand om dig och din familj.
Många kramar
Hej Sussi!
Ja vad ska man säga. Saknar ord för hur förbannad man blir.Men vad hjälper det??
Men vi ska inte ge upp. Om doktor Lugn inte har gett upp så ska inte du det heller.Förstår om allt känns skit just nu men jag vet att du är envis och kommer tillbaka.
Tänker jättemycket på dig
Stor kram
Annette
