måndagen den 4 januari - en skitdag...
Tänk vad det kan svänga, ena dagen går man på stan och mår bra och nästa är det skit. Men så är det och det är inte något jag styr över, även om det är jobbigt att försöka låta bli att gråta och tycka synd om sig själv. Jag blir så förbannad på den här jävla sjukdomen. Kan det inte vända nu. Det räcker med ett sådant här bakslag och jag klarar det inte, utan faller ner. Det finns liksom inte några reserver kvar.
Ska försöka ta lite sondmat när Roger kommer hem och hoppas att det ordnar sig.
Vi sitter vid datorn och läser med stigande vrede om allt orättvist som hela tiden drabbar dig. Vi kan inte för våra liv fatta varför du ska behöva gå igenom en enda sekund till av vidrigheter!!!! Maktlöshet är ett ord som kanske kan försöka uttrycka det vi känner, men vi hoppas mitt i allt detta elände att det är en magsjukebacill som spökar och att du återfår krafterna snabbare än blixten.
Nu ser vi fram emot att få träffa dig så snart du känner dig mogen för det och tills dess håller vi om dig i tankarna.
Dubbelkramar från Mags och Ewa!
Hej min vän! Min pappa har fått sondmat (peg i magen) i snart fem år och han får väldiga problem med tarmarna emellanåt. Kramper och annat otrevligt. När tarmarna inte får arbeta normalt och sedan får man i sig något olämpligt kan det göra väldigt ont. Hoppas du snart mår bättre! Kram Camilla
Hej Susanne! Man blir verkligen arg över att det kan vara så orättvist! Så orättvist att du skall behöva ha denna långa o segdragna kamp mot ett tillfrisknande. Men Du är envis som synden och så himla bra på att fokusera! Detta hjälper dig i din kamp och jag kan bara heja på och säga ....fortsätt kämpa i samma takt som du gör! Du är fantastiskt susanne! Kramar till dig och ett stort hopp till en snabb bättring där du känner dina krafter komma tillbaka! Du är så värd all förbättring! Kämpa på!
