söndag 30 september - ingen rolig dag
Jasmine åkte i dag. Min lilla goa tjej.
Resten av dagen var soffläge framför TV. Funderar på om jag inte borde vara så nedstressad och avslappnad nu att jag skulle försöka mig på att läsa en bok. Tidigare har det inte gått, då jag inte har haft ro. Jag får leta fram någon bra roman, som jag kan försvinna in i.
lördag 29 augusti - mat, mat, mat
Men maten är viktig och säkerligen en stor orsak till det växande antalet cancerfall, men även andra sjukdomar som har dykt upp på senare tid. Alla tillsatser i maten tar död på oss. Jag kanske skulle blir talesman för lokalproducerad mat. Det skulle min kollega Louise gilla, som är matexperten i Östergötland.
Såg på TV-galan Kristallen igår. Det bästa programmet blev På spåret, som har sänts många år nu. Det borde ge en signal till TV-folket att vi vill se lite mer genomtänkta program. Trenden att vanliga männsikor ska vara med och tävla om både det ena och andra, är bara billig TV. Vi vill se lite annat också. Det kommer från en som tillbringar mesta delen av dagarna framför TVn och är ganska trött på alla dåliga såpor.
Min underbara lillasyster följde med till Maxigallerian idag. Första gången på flera veckor som jag orkade åka iväg och gå på stan ett tag. Det var kul att kolla in höstkläder. Efter allt det här, då ska det bli shopping av.
I morgon åker Jasmine tillbaka till Uppsala. Det blir jobbigt. Hon är en fantastisk tjej, som jag är så stolt över och som har hjälpt mig massor de här veckorna. Jag hoppas att hon kan koncentrera sig på pluggandet och lägga sin mamma åt sidan. Vi kom igång så bra i början av sommaren med vår detoxkur med bara frukt och grönsaker och mådde båda mycket bra av det. Sedan kom min cancer emellan och förstörde fortsättningen. Nu får hon fortsätta själv tills jag är med ¨på banan igen.
fredagen den 28 augusti - Bara tre gånger kvar
Låg kvar i sängen efter att klockan hade ringt och tänkte faktiskt på två positiva saker. Har inte haft någon mens på ett par månader och mina fjun på hakan har inte visat sig på ett tag. Ni vet de där små hårstråna som vi i medelåldern får och som är mycket irriterande. Varje morgon står man med näsan mot spegeln och frenetiskt försöker dra ut dem, men de fortsätter att växa. Kan strålningen ha brännt bort dem eller ? Det spelar inte någon roll vilket, bra så llänge det varar.
Idag var det ett tidigt besök på strålningen och därefter läkarbesök för att titta på såret där sonden sitter på magen. Har fått bakterier i såret och äter antibiotika för det. En medicin mer eller mindre. Just nu står alla mediciner i köket i en kartong. Vet inte var jag ska göra av dem.
Idag när jag strålades funderade jag på det här med panikångest och hur vi kan styra våra tankar. Ibörjan fick jag lugnande medicin för att kunna lägga mig på bristen och de spände fast masken. över ansiktet. All kontroll försvinner och det är en otroligt obehaglig känsla. När jag tog medicin innan försvann den värstra ångesten. Nu har jag annan smärtmedicin och har slutat med lugnande. Första gången utan en tablett i kroppen blev maksen väldigt liten och den tryckte mot ansiktet mer än tidigare. Masken är fortfarande för liten, men jag kan kontrollera mina känslor genom att andas lugnt och försöka tänka på annat. Det är tre gånger kvar på strålningen och jag är jättestolt över mig själv att jag har klarat av att varje dag lägga mig och bli fastspänd med masken på. Det är värt ett MVG.
Har arbetat en del idag. Hade möte med en av turistcheferna ang vårt bokningsprojektet. Fick en jättefin blombukett från henne och personalen på turistbyrån. Sånt värmer. Det är skönt att det finns en del som kan ställa upp och ta vissa arbetsuppgifter under den här tiden. Även om jag vill arbeta så mycket som möjligt inser jag ju att orken inte finns och jag behöver vila. Balansgången är inte alltid lätt, när man försöker leva upp till Duktig flilcka-syndromet.
Nu har nin väninna kommit, som har blivit utslängd av sin dotter, som ska ha lite förfest hemma. Det blir en kopp te och konserverad aprikos, som jag ska testa att äta. Det borde slinka ned lätt i halsen.
Torsdag 27 augusti - en ny dag trots allt
Det är ca 1,5 månad sedan jag fick diagnosen skivepilte cancer i munnen/halsen. Det är en typ av hudcancer. Hittade en knöl på halsen i slutet av januari och sökte för det. Fick antibiotika som inte hjälpte. Sedan har månaderna gått med undersökningar av knölen, som från början var godartad. Planen var att operera bort knölen på halsen i augusti, men det visade sig vara en elakartad tumör. Äldre män som snusar och röker drabbas oftast, så jag är ovanlig, vilket är totalt oväsentligt. Sedan jag fick diagnosen har allt gått snabbt och idag har jag varit på min 18 strålbehandling, totalt ska jag ha 22 st. Det är tufft nu. Saliven tar slut, sår i munnen och svalget, slemmigt i halsen, sura uppstötningar, extremt trött. Har opererat in en sond i magen, för att kunna använda när det inte fungerar med munnen längre. Vill inte använda den än. Den är äcklig och vill inte ha den där. En månad efter strålningen ska jag operera bort knölarna. JAg hade tur att de hittade modertumören under tungan. Det är en stor operation, som jag inte tänker på ännu. En sak i taget.
Tar en dag i sänder och tänker bara här och nu. Oftast runt mat , finns det något som jag möjligtvis skulle kunne få i mig. Idag har det varit en bra dag när det maten. Jasmine (dotter) hittade en burk Bongs köttsoppa och om jag tog bort köttet så gick det ganska bra att äta lite av det.
Hade ett möte på eftermiddagen hemma hos mig om turisminvesteringar. Eftersom jag äter mängder med värktabletter är det inte så lämpligt att köra bil, så det är bra att en del kan komma hem till mig. Arbetar totalt en dag per vecka- Det är bra för då får jag styra mina tankar på annat. Eftersom jag har ett arbete som jag älskar är det skönt att kunna vara lite engagerad under den här tiden.
Klockan är 18, men det känns som den är 22. Ska försöka hålla mig vaken några timmar till.
