susanneplus

Låg kvar i sängen efter att klockan hade ringt och tänkte faktiskt på två positiva saker. Har inte haft någon mens på ett par månader och mina fjun på hakan har inte visat sig på ett tag. Ni vet de där små hårstråna som vi i medelåldern får och som är mycket irriterande. Varje morgon står man med näsan mot spegeln och frenetiskt försöker dra ut dem, men de fortsätter att växa. Kan strålningen ha brännt bort dem eller ? Det spelar inte någon roll vilket, bra så llänge det varar.
Idag var det ett tidigt besök på strålningen och därefter läkarbesök för att titta på såret där sonden sitter på magen. Har fått bakterier i såret och äter antibiotika för det. En medicin mer eller mindre. Just nu står alla mediciner i köket i en kartong. Vet inte var jag ska göra av dem.

Idag när jag strålades funderade jag på det här med panikångest och hur vi kan styra våra tankar. Ibörjan fick jag lugnande medicin för att kunna lägga mig på bristen och de spände fast masken. över ansiktet.  All kontroll försvinner och det är en otroligt obehaglig känsla. När jag tog medicin innan försvann den värstra ångesten. Nu har jag annan smärtmedicin och har slutat med lugnande. Första gången utan en tablett i kroppen blev maksen väldigt liten och den tryckte mot ansiktet mer än tidigare. Masken är fortfarande för liten, men jag kan kontrollera mina känslor genom att andas lugnt och försöka tänka på annat. Det är tre gånger kvar på strålningen och jag är jättestolt över mig själv att jag har klarat av att varje dag lägga mig och bli fastspänd med masken på. Det är värt ett MVG.

Har arbetat en del idag. Hade möte med en av turistcheferna ang vårt bokningsprojektet. Fick en jättefin blombukett från henne och personalen på turistbyrån. Sånt värmer. Det är skönt att det finns en del som kan ställa upp och ta vissa arbetsuppgifter under den här tiden. Även om jag vill arbeta så mycket som möjligt inser jag ju att orken inte finns och jag behöver vila. Balansgången är inte alltid lätt, när man försöker leva upp till Duktig flilcka-syndromet.

Nu har nin väninna kommit, som har blivit utslängd av sin dotter, som ska ha lite förfest hemma. Det blir en kopp te och konserverad aprikos, som jag ska testa att äta. Det borde slinka ned lätt i halsen.