lördagen den 19 december - vad är livet värt?
Vi lever alla efter de förutsättningar som vi har och inrättar vårt liv efter det. Livet är värt väldigt mycket, men jag tror också att det finns en gräns för oss alla när vi ger upp. Men den gränsen vet vi inte innan. Smärta fysiskt eller psykiskt tror jag är en orsak till hur vi ser på livet och värdet av det. Hörde på nyheterna häromdagen om den lilla 11-åriga pojken som tog livet av sig p g a mobbning. Fruktansvärt att en liten kille kan fatta ett sådant beslut. När jag läser sådant blir mitt eget öde lite lättare och jag tänker att det finns de som har det värre. Nu ser jag mer de människor som har det svårt och känner mer med dem. Tidigare tyckte jag att det var rätt att man skulle vara lite hårdare mot en del som gick sjukskrivninga år efter år. Visst, det finns många som går hemma av slöhet, men de flesta är sjukskrivna av en orsak. Låt de där som lurar systemet slinka emellan, så att vi slipper se de svårt sjuka drabbas av orimliga regler p g a att man vill komma åt vissa personer.
Upptäckte att vi kastade vår gran förra året, så idag ska vi iväg och köpa ny konstgjord gran. I morgon kommer Jasmine och då blir det kramkalas.
Hej!FÖrstår vad du menar.Inlägget som Henrik skrev när Anna låg inne och han skulle fria var så starkt.Och allt gick ju bra,dom gifte sig i kaknästornet!!!Ha ett härligt kramkalas imorgon!Kram syster yster Majsan.
Susanne!
Du är en så klok person! Jag tänker mycket på dig och ser fram emot att vi ska ses snart igen!
Vi är i Västervik nu i helgen där det snöar och blåser en hel del.
Kramar
Hej Susanne!
Har varit i Stockholm ett par dagar och då får man ju en dos av allt från dyraste lyx till djupaste misär. Det var en överraskningsresa från min man (dom kan verkligen förvåna en ibland!) och vi hade det jättemysigt. Trots allt glittrigt och fantastiska julpynt blev jag mest berörd av paret som sålde "Situation Stockholm" utanför NK. Dom hade just gift sig och såg superlyckliga ut trots att de uppenbart levde ett tufft liv. Det är en kamp att inte ge upp utan att hitta det som är bra i det läge du befinner dig och att tro på att livet alltid kan ta nya positiva, vändningar som man inte kan förutse.
Håll kanalerna öppna, Susanne, och du ska se att dina j-r känner att här ska vi inte vara längre. Vi drar!
Otroligt vintervackra megakramar
Maria
Hej igen Susanne.
Blev på julfesten uppbjduden av Åsa, hon dansade också bra, men nästa fest "kör" du o jag igen.
Efteråt gick jag , Lillemor och Britt-Inger till Harrys. Lillemors man var där med sitt företag. Självklart skulle jag med in och hälsa. Vi hade jättetrevligt. Dansade även där. Mindre trevligt var det på fredags morgonen när jag försov mig, vaknade 07.56....Ja, bjöd i alla fall på något som alla kan prata om....Stor Kram Susanne.Tänker på dig, vet att du fixar det här.
Sussi!
Det var ett tag sedan jag skrev, men det blir så ibland. Har varit lite förkyld och hängig. Jag har läst och begrundat och jag förstår inte meningen med allt detta. Jag hittar inget att slå på om du förstår vad jag menar.
Jag är helt övertygad om att du ska klara dig igenom detta för du behövs! Din vilja och ditt förnuft kommer att segra! Jag förstår så väl att du måste få lätta på trycket, gråta och vara låg - men stanna inte där, kom igen! Se dig omkring och känn att alla vi, som delar med oss av tankar och knuffar i riktning framåt, gör det för att vi tycker om dig, behöver dig, vill ha dig tillbaka hos oss fullt ut i vardagen och arbetslivet. Vi kan inte, och vill inte, se någon annan framtid än en med dig mitt ibland oss!
Försök njuta lite jul med nära och kära och jag hoppas innerligt att du får känna värme, glädje och lite av julens smaker!
Några röda prickar behöver du inte, vare sig tonårsfinnar eller annan rodnad, det fixar Rudolf, han med mulen!
Tänker på dig hela tiden.
Många varma kramar till dig och hela familjen!
Mags
