tisdag 29 december - tredje gången med cellgifter
Jag är..., jag är frisk, jag är rik mm. Så när Roger och jag har gått våra promenader har jag försökt tänka -jag är frisk och jag är tacksam för det, men det blir lite konstigt då det inte är sant och när jag hittat det här andra på tungan. Några dagar innan jul berättade jag för Roger om det nya. Jag kunde inte hålla det inom mig längre.
Så när vi kom till Linköping bad jag att få tala med en läkare om det här. Sent idag kom min läkare, samma som jag hade första gången här. En man som har arbetat i Örebro och som är specialist och väldigt butter och fåordig. Vid mitt första besök hade jag bestämt mig för att jag inte vill ta mer negativt och det ville jag förvarna honom om direkt. Så när vi kom in och satt oss sa jag - Innan du säger något vill jag säga det här. Vad du än säger, dra inte undan mattan helt för mig, för jag klarar inte mer negativt. Försök hitta något posittivt, som jag kan hänga fast vid. Jag hade övat innan och lät nog väldigt bestämt. Han bara tittade på mig och log lite larvigt innan han började. När han kom in idag blev jag mycket orolig för vad han skulle säga när jag berättade.
Han sa - Det längst fram på tungan är för att tungan legat i kläm länge, så det är inte någon tumör. Det är inte sannolikt att det andra är en tumör heller. Slemhinnorna är känsliga och det kan uppstå sådant i halsen. Om det skulle vara det, så når cellgifter dit allra föst, då det finns mycket blodkärl i tungan.
Jag hade också förberett mig på att fråga om man kunde använda en speciell strålningsteknik där man sätter nålar utifrån och strålar lokalt en tumör. Man använder det speciellt på den här typen av cancer. Då säger doktor Butter, som log lite idag, att om någon tumör mot förmodan skulle överleva cellgifterna, då kan man göra det. Det var så skönt att höra och en sten föll från mina axlar. Hoppet och kämparandan återkom igen.
Nog om detta. Julen har varit lugn och skön. Vi firade med mina systrar och deras familjer hos mamma och pappa. Det var första gången på flera åren som vi var tillsammans alla och det var trevligt. Jag hade täntk lägga ut lite bilder på mig från operationen och fram till idag för att visa förändringen. Tyvärr har vi slarvat bort sladden som behövs för detta, men vi köper en ny. Måste passa¨på när Jasmine är hemma och kan hjälpa mig. Det är hon som gjort den här snygga layouten på bloggen.
Så glad jag blir att du skriver igen! Jag har väntat och tittat på din blogg och nu förstår jag varför... Och så HIMLA skönt att få höra vad din läkare sagt och att hoppet och kämparandan återkommit!!! Jag och alla andra lever med och tänker på dig hela tiden. Nu är det bara ett par dagar kvar till 2010 som alldeles säkert kommer att bli ett BRA år med nya krafter och återgång till ett annorlunda (eller mer som vanligt...) men också rikare liv efter erfarenheterna och eftertänksamheten detta år.
En varm kram till dig och alla dina kära!
Hej!!Det var så skönt att få en förklaring när vi pratades vid förut.Man kan höra när något är fel,men man kan inte sätta fingret på vad det är.Struntsamma om det är jul eller någon annan helg,bär det inte själv!!!Många kramar syster yster Majsan
Hej!
Ah vad det hjälper mig att läsa dina inlägg. Det är sååååå skönt att känna igen sig i någon. Jag känner mig mindre knäpp när jag läser att du tänker och gör samma sak.
Förra hösten upptäckte jag också konstiga saker på min tunga och blev så rädd. Jag sa inte heller nåt. Mest för att jag visste att de skulle tvinga mig att söka för det. Och det ville jag inte göra förrän jag var beredd att ta svaret.
Jag har problem med tungan ganska ofta, altså den gamla tunghalvan fortfarande. och det är tydligen vanligt. Tänder och annat som skaver. Man är ju jätte känlig i munnen efter strålningen.
Skönt att det inte var mer cancer för dig. Du är tapper.
Tack än en gång att du skrev till mig, för din blogg hjälper mig mycket och säkert många andra med.
Ja, vi som känner dig (tror vi i alla fall) har ju haft känslan av att det var något nytt du inte ville tala om och som du inte kände att du ville dela med dig av. Vi respekterar givetvis allt du gör, alla beslut du tar, men det är ju skönt när du berättar hur det är. Vi bryr oss ju och vi känner naturligtvis undran och oro när du blir tyst och lite sluten - även om vi förstår dig så innerligt väl!
UNDERBARA nyheter i alla fall, ta till dig dem och lev vidare med dina mantran och beslutet om att bli FRISK!
En varm kram kan väl behövas i kylan!!!! Du får två!Minus 17 i morse i Linköping, huuuu!
Mags
Älskade vän, jag har vetat att det var något som bekymrade dig. Jag känner dig så väl och vet också när det inte är läge att "tränga" sig på. Du vet att du alltid kan vända dig till mig och ösa ur dig all skit och oro och att det stannar mellan oss. Jag finns ju så nära......rakt över gräsmattan:) Skönt att du har fått din oro stillad och jag blir glad när jag läser att du har fått nya krafter igen och att du kämpar på med att tänka positiva tankar. Det ska bli ett av mina nyårslöften att alltid försöka tänka positivt i alla lägen oavsett. Stora megakramar till dig nu min vän så ses vi framåt kvällen:)
