Måndag 23 november - Varför är det så svårt att tro?
Johan som har kommenterat min blogg häromdagen är en kille som jag hittade via en länk från vimmelmammans blogg. Han är 40 år och skriver om sin cancer och sin vardag.
Klockan är fem och även denna dag tar slut snart. I morgon kanske det blir en bättre dag. Det är lite varannan dag bra och varannan dåligt.
Min väninna Eva kommer hit om en stund och hon kan nog pigga upp mig lite.
Hej Susanne!
Det är långa, solfattiga dagar just nu men om fyra veckor vänder det och det kommer det att göra även för dig! Jag förstår att det är en lång, djävulsk väntan och du har varit med om så mycket under denna tid som ingen någonsin kan förstå. Hoppas att du kommer igång med tecknandet och som Johan skrev så är det säkert ett bra sätt att göra något som känns kul och få tankarna på annat håll.
Hälsa till Eva.
Vi se imorgon-kram!
Hej Susanne!
Det är långa, solfattiga dagar just nu men om fyra veckor vänder det och det kommer det att göra även för dig! Jag förstår att det är en lång, djävulsk väntan och du har varit med om så mycket under denna tid som ingen någonsin kan förstå. Hoppas att du kommer igång med tecknandet och som Johan skrev så är det säkert ett bra sätt att göra något som känns kul och få tankarna på annat håll.
Hälsa till Eva.
Vi ses imorgon-kram!
// Ewa
Hej Sussi
Jag blev så ledsen när jag läste att cancern kom tillbaka och att det gick så snabbt. Det är ett hårt slag för dig och resten av familjen. Livet är inte rättvist och man kan ju bli förbannad över att du får fötterna undanslagna innan du ens hunnit resa dig upp från förra gången!
Men Suss din tro finns ju där, fast den är lite grumlig och otydlig just nu. Du har ditt mål glasklart och alla dina åtgärder leder dig närmare det målet. Bra jobbat och fortsätt så!
Tänker på dig. Bamse kram/Inger
Way to go Susanne!
Du gör så rätt. Jag tror det är oerhört viktigt att göra som du - söka stöd och hjälp. Inte stänga in sig och låta mörkret ta över helt, utan orka kämpa emot och hitta de där glimtarna av tro och hopp som gör att du, trots detta djävulska bakslag, går framåt ett litet steg i taget. Det är därför det kommer att gå bra för dig Susanne! Du fixar det här med. Det finns liksom inget alternativ.
Tänk om vi kunde läka din sjukdom med alla våra ord och tankar - då skulle du varit superfrisk nu!
Just nu får det räcka med att du vet att vi mentalt är många som är med dig!
Megakramar
Maria
Sussie, du vet vad vi pratade om. Det tar tid för din hjärna att ställa om sig och den enda som kan vända dina tankar är just du själv. Vi andra kan bara finnas till hands för att peppa, stötta och heja på. Och det gör vi så gärna, det är det vi gör bäst för dig just nu. Love you best friend!
Kramar från Marie
Hej Sussi,
Läste din blogg redan i fredags och har tänkt mycket på dig under helgen. Även jag hade på känn att något inte stod rätt till, då du plötsligt slutade att skriva blogginlägg. Usch, vad orättvist!! Förstår att det känns jättetufft att få det här bakslaget, precis när du började komma tillbaka efter operationen. Men du är en klok kvinna och det bästa du kan göra är att fortsätta jobba för att få din hjärna att ställa om sig och inhämta så mycket kunskap du kan. Du kommer fixa det här, Sussi! /Massor av kramar från Tina
Hej!!Vet du vad som var det första jag tänkte på när du skrev att du skulle börja teckna igen??Jo alla klippdockor du ritade till oss när vi var små!!!Hela familjer med kläder och allt.Och du gjorde det så bra.En sak till,visst blir imorgon en bättre dag.Det är jag övertygad om!!!Kram från Majsan
Sussi!
I dag är det tisdag, den är också en dag som alla andra, men för mig speciell. Vi ska träffas! Och det ser jag fram emot oerhört mycket. Har också en del goda exempel att förmedla. Det finns MÅNGA, MÅNGA som gått igenom liknande cancer och som har ett bra liv nu. Visst har det tagit några år, men trots det så är ju alternativet inget att ens fundera över. Det tar den tid det tar, trots att väntan är djävulsk. Och under den tiden ska vi se till att hela tiden finnas för dig, hålla i dig och vara till hands. Ingen av oss kommer att svika dig, var så säker. Jobbet måste du göra själv, men vi ska underlätta det så gott vi bara kan, tro inget annat. Du är FANTASTISK! Du målar inte bara med färger, du målar också med ord. Tag vara på dina förmågor och gör positiva saker med dem.
Många varma höstkramar och många värmeljus,
Mags
Hej min vän, jag blir så berörd över allt som händer dig och vill ge dig all styrka i världen att kämpa vidare! Att måla och teckna är oerhört befriande, använd även starka färg och sänd ut känslorna! Du skulle bli en lysande författare, ta med det och hjälp fler människor som inte har samma gåva som du! Saknar dig, Tänker på dig! Kram Margret
Hej!!Vet du vad som var det första jag tänkte på när du skrev att du skulle börja teckna igen??Jo alla klippdockor du gjorde åt oss när vi var små.Hela familjer med kläder och allt.Och du gjorde det så bra!!En sak till,visst blir imorgon en bättre dag.Det är jag övertygad om!Kram från Majsan.
Hej Susanne.
Vet ej vad jag ska skriva...
Det är bara förjävligt.
Men Susanne, du kommer att klara det.
Du är så stark o envis, det är bra.
Alla mår heller inte illa av cellgifter, så du
kanske kan komma in till jobbet lite grann.
Du skall veta att jag och alla här på Näringslivet Hus tänker på dig. Om det kunde hjälpa......
Vi hörs o ses. Stor Kram från Laila.
Hej Susanne.
Vet ej vad jag ska skriva.....
Det är fär jävligt.
Men du kommer att klara det Susanne, du är stark o envis, det är bra.
Alla mår heller inte illa av cellgifter, du kanske kan komma in o jobba lite.
Du skall veta att jag och alla här i Näringslivets Hus tänker på dig. Om det ändå kunde hjälpa....
Vi hörs o ses. Stor Kram till dig från Laila.
Hej Sussi,
Världen är absolut inte rättvis. Nu tycker jag att du har haft nog och mer därtill.Nu vill jag att du kommer tillbaka på spåret.Som tur är så är du en stark och modig kvinna av den bästa årgången så det är bara att spotta i näven och ta ett nytt tag i eländet. Om det bara kunde hjälpa dig så skulle jag spotta också.Det här klarar du. Få bort eländet, ladda batterierna så kör vi igen sen.
Jättestor första advenstskram
Annette
