måndag 9 november - ensam hermma

Klockan är bara elva på förmiddagen och jag är nu ensam. Roger har börjat jobba den här veckan. Det är konstigt hur beroende av andra jag är. Var orolig för att vara ensam och att ångesten skulle få fäste i huvudet igen. Men än så länge har det gått bra. Jag har tvättat håret själv och klätt på mig och fixat sondmaten. Efter varje nytt moment måste jag sätta mig en stund och vila. Jag är som en skröplig gammal tant.

Just nu på TV är det Efter tio på 4:an oxh det handlar om bloggandet. Blondinbella är med och berättar om  hur hon som 14 åring började blogga. Idag har hon 300 000 besökare varje vecka och på bloggen målar hon upp en fantasibild om en tjej som lever glamourliv, vilket inte stämmer i verklighete. Många tror nog att det är verkligheten man läser. De flesta bloggar drivs av tjejer och de flesta är skilsmässobarn. Bloggandet är extremt utbrett i Sverige i jämförelse med andra länder.  

Helgen var lugn med besök av min syster och en väninna. Varje kväll tar Roger och jag en promenad på 30 miinuter. Måste få igång styrkan i musklerna, så att jag kan gå ut själv. Hasse massör var här i fredags och han kommer hem till mig ett par gånger denna vecka för att försöka få loss det jag har i axeln. Musklerna är i kramp och det är irriterande när jag inte kan skriva utan att det gör ont.

Jasmine ska virka handledsband åt mig som jag kan ha för att dölja gropen i armen med. Lite olika färger så att jag kan matcha kläderna.

Snart kommer mamma och pappa för att följa med mig till distriktsköterskan för att lägga om mitt sår. Tänkte ta influensavaccinet också, så att jag kan gå ut bland folk. Nu är jag lite rädd att vistas bland folk, då det vore hemskt att få influensan i mitt tillstånd.

Skickade ett mail igår till ledningen på Östsam för att informera dem om vad som hänt och hur det ser ut framöver. Först var jag rädd för att öppna mailen och se alla mail som har kommit under månaden jag varit borta. Men tack till Sara som varit inne och rensat. Det var inte alls så mycket, så nu känns det lättare att ta sig an det.

Nu är det dags för mitt godaste vichyvatten.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0