susanneplus

Det sa min doktor Lena idag på återbesöket. De har gjort lambonet, den transplanterade delen, för stor, men det kommer att minska. Det kommer att ta tid, men minska gör det. Kroppen har en unik förmåga att läka och anpassa sig. Hellre att lambonet är för stort än för litet, då måste det göras om. De var oroliga först, då jag svullnade upp mer än normalt och det var tal om omoperation först, men sedan började kroppen att läka och då gick det åt rätt håll. Det var precis det jag behövde höra för att kunna få kraften att mentalt ta mig igenom det. Det är det där med tron. Om läkarna, som har kunskapen tror att det blir bra, då kan jag inte annat än att tro också. När det gäller det infekterade såret, så får jag fortsätta gå till distriktsköterskan varje dag och lägga om det. Mitt frikort tog slut häromdagen, men vi upptäckte att redan nästa vecka har jag haft så många läkarbesök
att jag får ett nytt frikort. 

På eftermiddagen var Eva och Charlotte från jobbet här. Då får man också en kick, att prata om jobbet och annat vardagligt. Jag har satt upp som mål att gå in på min mail nästa vecka och att börja jobba 25%. Till att börja med hemifrån, då jag än så länge inte kan ta influensavaccinet. Jag måste bli starkare först och vill jag inte utsätta mig för smittan. Jag är ju verkligen i riskgruppen. Det jobbiga är talet. Det är ok att ha någon framför sig och prata. Det är svårare i telefonen om folk inte hör vad jag säger. Så jag väntar lite till innan jag pratar i telefonen.
Kanske nästa vecka.

Roger ringde idag till Hasse massör, så han kommer hit på fredag. Min vänstra axel har låst sig och gör väldigt ont, men det fixar Hasse till, så att jag kan skriva med båda händerna. Det går lite snabbare.

Under tiden på sjukhuset var det skönt att kunna sms:a. När man är tvungen lär man sig. Nu är jag riktigt snabb. Eftersom Jasmine är i Uppsala var det skönt att sms;a henne varje dag och ha kontakt på så sätt. Familjen får en ny innebörd när sådant här händer. Nu blir jag rörd bara jag tänker på dem. Jag hoppas faktiskt också att mina vänner och andra runt mig har fått sig en tankeställare. Hur skört livet och att det förändras snabbt. Nu när jag är hemma tittar jag gärna på olika talkshows och läkarprogram, bara för att suga åt mig om folk som har det värre än jag. Då känns mitt lättare att ta sig an.

Mu är det dags för ett litet kosttillskott. Måste få i mig fler kalorier. Fortsätter att gå ned i vikt. Det jag väger nu har jag inte vägt sedan tonåren och det är lite för lite för mig.