susanneplus

sov jag för första gången i natt. Det var rekord. Så skönt det kändes. Idag skulle Jakob följa mig ner till värdcentralen för att lägga om såret. Han var lite försenad, så jag var tvungen att gå i förväg. Det var första gången jag gick ut själv. När jag hade gått en stund kände jag hur tårarna kom och jag kände mig så otrygg när jag gick där ensam. Det är konstigt att jag en lugn och stabil kvinna kan bli så osäker och reagera så, bara av att gå ut ensam. Jakob kom sedan, så det gick bra när vi gick hem.

Hasse massör var här igår och försöker mjuka upp mina axlar och det blir bättre, får inte lika snabbt kramp när jag skriver. Hasse berättade en söt historia som han läst i Aftonbladet. En flicka i USA hade fått cancer och genomgått cellgiftbehandling och i samband med det tappat håret. I sympati för henne hade hela hennes klass inklusive läraren rakat av sig håret.

Idag plockade jag ur diskmaskinen och kände mig riktigt stolt efteråt. En ny sak varje dag, så blir nog den skröpliga tanten en ung fräsch tjej snart igen...

Nu har jag börjat med mailen och haft en del kontakter. Det är kul att komma igång med jobbet lite smått. Jag pratar också i telefon nu och man förstår vad jag säger även om det är sluddrigt. Margret från jobbet var här i går och vi satt i två timmar och gick igenom en mängd olika saker. Det gick bra och var kul, även om jag var trött efteråt.

Mest längtar jag efter att kunna bita ihop tänderna. När jag kan det kan jag också börja försöka äta lite. Vilken lycka att kunna känna olika smaker. Får fråga doktor Lena på fredag när hon bedömer att jag kan göra det.