susanneplus

Idag har jag varit på jobbet. Det är härligt att komma in på rummet, sätta på datorn och slå sig ned i stolen, luta sig bakåt och titta ut genom fönstret. Träffa arbetskamraterna, prata om vad som är pågång och allt är som vanligt. Följde med ut på lunch idag, Vi var några som gick till Fiskmagasinet och jag tog deras fisksoppa. Åt ganska mycket av den och det känns bra att få tugga. Första gången som jag inte sondmatade. Även middagen åt jag riktig mat, wokade grönsaker och ris. Tänk att man kan bli så lyrisk över det. Att få tugga mat är en reflex, som man saknar när man inte kan.

Så nu vill jag stoppa tiden, för nu mår jag ganska bra och det blir bättre för varje dag. Men tåget stannar inte än och jag kan inte kliva av. Imorgon är det läkarbesök hos plastikkirurgen. Då får jag veta mer om operationen. Jag har hört tidigare att en risk är att man av misstag eller att man måste klippa av nerver eller muskler i halsen för att komma åt tumörerna. Det beror på hur de sitter. Men plastikkirurgen kan säkert göra ett litet lyft då och man ser istället 10 år yngre ut. Det vore inte så dumt. Operationen är jag så nervös och orolig för som jag aldrig har varit för något annat. Man sövs ned när man mår bra och vaknar i nästa sekund upp och situationen är en annan. Men som sagt jag sitter kvar på tåget och tar mig igenom det på något sätt. Roger följer med imorgon och det är skönt, för känner jag mig rätt blir det många nervösa tårar när vi åker dit.

Tittade på Anna Anka igår och det var samma dumma uttalanden som förra programmet. Men det ger en bild av hur det i många fall fortfarande är. Jämställt - vad är det!! Läste idag i Norrköpings tidningar om politikern som ska avgå från "sossarna" för att man använder sig av härskarteknik och har undanhållit henne handlingar och kallelser till möten. Man skriver om det som om det vore överraskande och det är det inte alls. Blir kvinnor för starka och säger vad de tycker, så blir man ett hot i vissa kretsar. Man ska väl inte dra alla över en kam, men det finns nog många som kan intyga att det är så. Men det finns en rädsla för att berätta och att bli obekväm.

Det hände mig en sak för kanske fem år sedan. Jag satt i ett möte och en av politikerna var tvungen att gå tidigare. Han kom fram till mig och böjde sig ned och viskade i mitt öra - Tycker du om Tom Jones? De andra fortsatte att tala och hörde inte det här. Jag svarade att det gjorde jag och då replikade han - Du har väl hört sex bomb, sex bomb? De kommer verkligen till sin rätt idag. Samtidigt som han tittade ned på mina bröst. Innan jag hann reagera var han på väg ut ur rummet. Jag vände mig till min kollega och frågade om hon hade hört, men det hade hon inte. Observera att jag hade kavaj och top på mig, som inte var direkt urringad. Men vad spelar det för roll egentligen. Jag får väl klä mig som jag vill. Lång tid efter det tänkte jag mycket på vad jag tog på mig för tröjor och frågade Roger ofta om det var för urringat. Han var en person som jag hade haft ett nära samrbete med i flera år och det blev inte detsamma efter det. Några månader efter var jag på en konferens och han och några andra från Östergötland deltog. När vi i en fika paus stod och diskuterade, så blev det tillfälle för mig att ta upp vad som hade hänt. Jag sa att jag blev jättearg när han sagt så där till mig och förklarade för den andra personen vad han hade gjort. Jag trodde att han skulle tycka det var pinsamt när det kom fram, men han bara skrattade och sa - Det är ju precis sådant som ni kvinnor vill höra. Då kände jag att det var ingen idè att diskutera det för han förstod inte alls.

Nu är klockan snart 8 och det är dags för en dusch.