tisdag 1 september - en gång kvar
Igår var inte någon bra dag. Trångt och ont i halsen. Är det nu det blir sämre? Vaknade även i morse med kräkningar och trångt i halsen. Lyckades ändå få i mig gröten till frukost. Kändes lite bättre, men det är slemmigt och ont i halsen. Tryckte i mig ett kostillskott på vägen till Linköping, så jag förhoppningsvis blir lite piggare. Jag är trött nu och känner mig lite deppig av denna jakt på mat. Jag vill ju äta, men det mesta smakar apa eller är fungerar inte för halsen. Men mitt mål är att inte använda sonden. Jag ska äta själv, så det driver mig än så länge.
Sov en stund när vi kom hem och arbetade sedan ett par timmar med mail och telefon. Då glömmer jag bort halsen och kan koncentrera mig på jobbet.
Nu är det sista strålningen i morgon. Det blir skönt att slippa åka till Linköping varje dag. Samtidigt som jag också blir rädd för nästa steg - operationen. Har hittills fokuserat på strålningen, men nu kommer operationen närmare och det känns inte bra. Operationen blir säkert svårare än strålningen och då har strålningen varit riktigt jobbig och det är inte slut än. Det är inte mycket att göra åt, utan försöka behålla lugnet? och bara följa med i det som händer. Nu går det inte att gråta längre, då det gör jävulskt ont i halsen.
Det är skönt att Jakob är hemma en del på vardagarna, även om vi inte umgås hela tiden. Han är just nu helt inne på att få gång vår gamla bil som står hos mamma och pappa på landet. När vi ställde av den var den helt ok att köra med, så det är säkert möjligt att få den körklar igen.
Roger arbetat mest kvällar och sover numer i Jasmines rum, då jag låter mycket när jag sover.
Tomorrow is a new day - I wonder .......
Tomorrow is allways a new day!!Vi får väl se vem som kommer först.Kram från majsan