susanneplus

I måndags hade Karolionska fått remissen och i tisdags ringde de om tid och igår var jag där. Under vecka har jag förberett mig, så gott det går, på att få det värsta beskedet. Kvällen innan satt jag i soffan och frös och skakade. Antagligen för att jag var så nervös och rädd. I bilen till Stockholm satt Roger på en talbok, men jag hörde inte vad som sas. Mina tankar handlade om att försöka vara lugn oavsett vilka besked jag skulle få. När vi satt i väntrummet tänkte jag att det är bättre om han är sjuk, så slipper jag få veta. Men han kom, "såg och segrade" är det inte så man säger. Professor Claes Mercke är en fantastisk läkare, inte bara för att han är internationellt erkänd för sin forskning och kunskap utan också för han såg mig som person. Han tog sig tid och jag fick berätta hela min sjukdomshistoria. Han konstaterade att det måste vara jobbigt när jag inte kan röra på huvudet och han frågade om jag hade ont i munnen. Hittills har inte läkarna frågat om hur jag mår.

Vad fick jag för besked? Var inte orolig, sa han flera gånger. Han poängterade också att han inte säger så om han inte menar det. Jag har en mycket ovanlig spridning, som kan bero på att man strålade mig i ett för litet område. Antagligen blir det strålning i kombination med cellgifter nu. Jag har svarat på det jag fått men dosen kan ha varit felaktig. När tumörerna försvinner kommer också svullnaden i ansiktet att lägga sig och det känns bra.Var inte orolig det kommer att bli bra, vilka vackra ord. Nu kommer doktorn att meddela Linköping i mitten på nästa vecka hur behandlingen ska gå till och sedan hoppas jag att jag får börja direkt. Mer vet jag inte nu, men det räcker för att jag ska se framåt. Både Roger och jag grät efter besöket, vilken lättnad och igår kväll sa jag tillRoger att vi kan nog åka motorcykel i sommar. Tidigare har jag haft ett mycket kort tidsperspektiv. Om professorn säger att det blir bra, då måste jag lita på det. Det kanske är nu det vänder för mig. Nu har Gud testat mig tillräckligt länge. När man åker beg- och dalbana så här som jag gjort den sista tiden är det svårt ändra sig mentalt direkt. Det tar ett tag innan det har gått in, men jag kommer att ha en liten katastrofdörren öppen, ifall.

Ikväll byter vi lägenhet och flyttar in en tvåa som föreningen äger. Det känns helt ok. Lägenheten är ca 70 kvm, så den är ganska stor. Tre veckor där blir bra, för att sedan flytta tillbaka till ett helt nytt badrum.