susanneplus

Om livet, familjen, jobbet och cancer

Slutet på allt lidande

Jasmine,vilket fint skrivet inlägg. När det gäller känslan du beskriver så vet du att vi delar den.Jag trodde aldrig jag skulle få följa så mycket lidande och se min storasyster ta fight efter fight. Men det finns en gräns och gränsen var nådd, egentligen för länge sen men nu var hon redo att avsluta sin cancerresa. Susanne satt först i cancertåget och tog de stora smällarna. Men i vagnarna där bakom har vi andra suttit och försökt att lindra hennes krockar. Nu har loket stannat och vi andra behöver få sitta kvar i vagnarna där på perrongen för att sen kliva av cancerresan när vi var och en av oss är redo. Kanske fortsätter vi med en annan resa i en annan riktning och med ett helt annat innehåll. Nu får vi fortsätta kuska runt i livet, inte utan Sussie utan med henne men på ett annat sätt än tidigare! Kramar moster Kajsa

Så tråkigt att höra... Jag känner ju ingen i er familj, men har varit inne då och då och läst om hur Susanne har kämpat. Eftersom hon skrev att hon slutat att skriva på bloggen, var det bara av en händelse jag kom in här just nu. Förstår att det är blandade känslor. Dels vill man ju behålla dem man älskar, men man vill inte se dem lida. Göm alla vackra minnen i ditt hjärta och bär med dem genom livet som en gåva från din mamma. Hon kommer säkert att finnas med er alla och vaka över er. /Sissi

Mycket bra skrivet Jasmine!Tåget har stannat och med blandade känslor.Din mamma och jag pratade mycket om det.Från början sa vi båda att när tåget stannade efter vår resa skulle vi gå av tåget och allt skulle va bra.Sen började vi fråga efter handboken.Den som skulle tala om för oss hur allt skulle bli och hur man skulle göra...Det fanns ingen bok och inga svar.Hon har lidit oändligt mycket.Hon fattas oss...Majsan

Jasmine, din mamma var en fantastiskt människa, och vi som fått förmånen att arbeta nära henne saknar henne oerhört. Hon var en riktig fighter, och trots att hon måste ha lidit jättemycket tänkte hon positivt och hade gnistan kvar i allt det svåra. Hon var en mycket uppskattad kollega och vi har många roliga minnen som för alltid kommer finnas kvar i våra tankar. Tänker på er i familjen. //Charlotte, Östsvenska

Mitt i all sorg är det skönt att läsa det du Jasamine och ni systrar skriver. Vi har undrat och kanske förstått att Sussie inte skulle finnas kvar bland oss men det är ändå så svårt att ta in. Jag minns den 22/6 förra året då vi skulle ha ett möte tillsammans men den dagen fick hon beskedet och jag tänker på hela förra sommaren då hon ville att tiden skulle stanna...

Jag pratade med henne för några veckor sedan och våra samtal kommer alltid att finnas kvar i mitt inre precis som hennes värme och omtanke. Tack för att du skrev detta och tack också till syster Marianne som ringde igår - i sorgen så känns det ändå skönt att veta att hon fick somna in lugnt.

Jag har gått in här flera gånger bara för att titta på bilden som visar den Susanne som vi alla känner och som alltid kommer att finnas i vårt minne och i våra hjärtan. Hon var en när och kär vän.

Kram till er alla // Ewa

Jag kommer alltid att minnas Sussie. Hon vågade ge mig chansen att hitta tillbaka till mitt liv och för det kommer jag att vara henne evigt tacksam. Jag tänker på er i familjen och jag hoppas att ni har det så bra man kan i en stund som denna.

Så sorgligt..jag hade också lyckan att få samarbeta med Susanne de senaste 4 åren när vi försökte internationalisera de östgötska turistföretagen. För mig var Susanne en fighter, en envis människa med mycket skinn på näsan och ett stort och varmt hjärta. Jag kommer sakna henne mycket..Många kramar till dig Jasmine och familjen. Kram Camilla Lejon/Exportrådet

Tack Jasmine för det du skrivit på bloggen. Du är din mammas dotter, det märks. Jag förstår så väl dina blandade känslor, ilska, sorg och lättnad.

Vi delar alla dom känslorna med dig och din familj.



Det är just lidandet som varit så svårt att se utan att kunna lindra. För varje hopp som tänts har det blivit ett bakslag och en dykning ner i det svarta hålet som din mamma uttryckte saken. Nu slipper hon det och kanske ska vi trots allt vara tacksamma för det.



Alla vi som kände henne har svårt att ta in det som har hänt och vi saknar henne oerhört mycket. Hon var en riktig fighter, en inspiration för oss alla på så många områden. Ni ska vara stolta över henne och vi kommer alltid att minnas henne med glädje och tacksamhet.

Många kramar till er alla i familjen, mina tankar finns hos er.

Mags

Jag måste få beklaga djupt och jag tycker det är så orättvist! Jag förstår helt och fullt och tycker det är sunt och oegoistiskt att känna att det är skönt för susanne att hennes lidande är över. För det är så det är, så känn inte att det är fel att känna så.

Jag kommer att minnas susanne och den figther hon var, Vara glad att jag fick möjlighet träffa och lära känna Susanne. Tänker nu på Er i familjen som jag inte träffat och Er resa genom sorgen. Känner stort för er och vill ge er en kram av omsorg på vägen. Ni har varit fantastiska i susannes och er kamp mot denna vidriga sjukdom. kerstin

Hej Jasmine,

Cancer och död är skit!!!! Inget är bra med det alls. Trots det måste vi acceptera och gå vidare. Och jag tror att vi alla gör det som bättre människor. Med Susanne och hennes kamp som förebild kommer vi att hantera motgångar och svårigheter på ett helt annat vis.



Du som är hennes dotter får också bära med dej den känsla av kärlek som fullständigt lyste när hon skrev om dig på bloggen. Lev vidare med vetskapen att du tillförde henne så mycket när hon som bäst behövde det. Att du inte önskade henne mer av lidande är bara ett tecken på att kärleken är ömsesidig.



Jag kommer att sakna Susanne och önskar dig Jasmine och resten av familjen all styrka att klara av sorgen och livet i en ny verklighet.

kram Maria EB

Hej Jasmine!

Jag har tänkt mycket på dig sedan vi träffade i onsdags. Skönt för mamma att slippa lida mer och helt normalt att känna som du gör, man vill inte att den man älskar ska behöva lida.

Tänker på Er.

Stor kram från Laila.

Vad är meningen med detta?Vet ej och kommer aldrig få veta..

Vad sorgligt,den enda trösten är ju att hon slipper lida mer.Jag misste min mamma själv för snart 1 år sedan,ett otroligt jobbigt år.Jag hoppas att hon har det skönt där hon nu är,fri från smärta och ångest.Vila i frid/från en bloggläsare.

Du är verkligen din mors dotter Jasmine. En stark och klok och förnuftig människa som verkligen står med båda fötterna på jorden.



Din mamma var en av mina allra bästa vänner och jag kommer alltid att sakna henne oerhört mycket. Men samtidigt kommer hon alltid att leva kvar i mitt hjärta och i mitt sinne och jag kommer att bära med mig hennes klokhet som hon visade prov på otaliga gånger under åren som gått. Jag har alltid kännt mig så stolt över att få kalla mig hennes vän. Hon har betytt oerhört mycket för mig under livets upp och nedgångar



Hennes lidande var oerhört och jag känner som dig Jasmine en lättnad i att hon till slut fick komma till ro. Jag är glad för att jag fick tillbringa några fina stunder tillsammans med henne veckan innan hon fick somna in. Hon pratade då om dig och Jakob och hur oerhört stolt hon var över er båda två, att hon ändå var lycklig som fått vara med och se er två växa upp till de fantastiska människor ni är idag.



Kramar från Marie

Hatar cancer! Så berörd! Dansa utan smärta med de andra änglarna Susanne! Tankar till er i familjen, styrka och kramar i massor.

Vilken chock! Har inte hört något på länge men trodde verkligen att Susanne skulle ta sig igenom detta. Jag beklagar verkligen sorgen! Jag tänker på mig själv och försöker sätta mig in i situationen. I fredags tog vår son studenten och var så stilig och glad, och jag kan inte ens tänka tanken färdigt att jag inte skulle få fortsätta att följa honom. Och vilken smärta det måste vara för er barn att hon inte finns med er längre och kan dela era glädje- och sorgeämnen. Jag är jätteledsen för er skull, och även för min som inte får träffa henne igen. Allt gott önskar jag er!

Tänker på er

Annika

Jag trodde nog att Susanne skulle klara sig igenom det här. Vi jobbade tillsammans ett tag på turistbyrån och vi var också med i samma guideförening. Jag har aldrig träffat en kvinna med en sådan rakhet, trygghet, utstrålning och styrka som din mamma. Jag tänker på Susanne och er alla i familjen och vi vet att det är tiden som behövs för att läka sår men det tar sin tid. Marie-Louise

Det var mycket ledsamt att läsa dagens tidning och upptäcka Susannes dödsannons. Vi har länge känt varandra och haft ett fint samarbete och idag tänker jag på er alla i Susannes familj.

Varma hälsningar från Ulla Ericsson på NT

Vi är många som har berörts av Susannes bortgång. Även om vi visste att hon var sjuk, så trodde vi nog att hon skulle klara sig igenom det här. Sussi var envis och med en otroligt positiv inställning till det mesta.



Jag har jobbat tillsammans med Susanne i många år och på olika sätt, som kollega och samarbetsparter. Vi har diskuterat besöksnäring och turism ur många olika aspekter, men också konsten att kunna kombinera ett givande yrkesliv med ett bra föräldraskap och privatliv. Jobbet var viktigt för Sussi, men självklart var det ni i familjen som betydde mest för henne. Hon pratade ofta om er. Mina tankar går till er. Många kramar/ Tina, Upplev Norrköping

Jag var på ett nationellt möte för regionala turistchefer idag och där hedrades Susanne med en tyst minut och fina ord från Västsvenska Turistrådet. Många har framfört till mig att de är oerhört ledsna över hennes bortgång, för hon var en stor tillgång och en mycket omtyckt person även i nationella sammanhang. Vill att ni i familjen ska veta detta. //Charlotte, Östsvenska

Trodde inte mina ögon när jag såg Susannes dödsannons i tidningen, tårarna rinner när jag läser hennes blogg. Jag träffade henne under tiden som jag var Jakobs fröken på Galaxen, hon var alltid så glad och mysig. Jag önksar dig och Jakob all lycka och styrka i framtiden. Många kramar Helena

Jag bläddrade i Nt vid frukostbordet... Såg Susannes bild utan att läsa rubriker och log för mig själv "Susanne fyller år troligen", tänkte jag... När jag började läsa kom choken då....



Jag var inte den närmaste personen i hennes omgivningen, har inte umgåtts privat, men vi hade samarbetat vid olika tillfälle genom åren. Just i det som hon brann för - turism! Jag hjälpte med att översätta material till ryska och därmed sätta vår lilla Östergötland på turistmål i länder utanför Europa. Jag hade alltid lätt att kommunicera med Susanne. Hon var lyhörd, uppmärksam och öppet person.



Känns så konstigt att skriva om henne i imperfekt. Och varför spara alla goda ord till slutet? Man ska börja att säga det man tänker om människor medan de är vid livet!!! Även de som inte är våra närmaste!!!



Jag tänker på Susannes familj, det inte är lätt just nu...



många varma kramar till er!!!



med vänliga hälsningar, Olga Ackerfors, journalist, översättare, turistvärdinna, blivande familj/behandlings pedagog

Jasmine!

I början av 1990-talet lagade jag mat till Jakob och dig på Örhängets förskola... Har tänkt så mycket på er sen jag såg Susannes dödsannons. Det är absolut inte fel att känna att det känns skönt att hennes lidande är slut. Det är inget värdigt liv att lida så. Jag förlorade själv min mamma i cancer i bukspottkörteln, alldeles för tidigt. Trots att din mamma inte finns i livet längre så kommer hon att finns med dig i framtiden ändå, närvarande inom dig....

Var rädd om dig!! Och hälsa Jakob och Roger.

Kram från Susanne Andersson

Hej Jasmine,

Jag har en lapp på mitt skrivbord; Ring Susanne för att träffas och prata VM! Jag är helt chockad, visste inte ens om hennes sjukdom, vi har arbetat ihop under flera år under min tid på Destination Norrköping och nu är hon inte där mer. Ofattbart och så smärtsamt. Min mamma gick bort i denna förhatliga sjukdom under tiden vi arbetade nära varandra. Min mamma var naturligtvis äldre än Susanne men alldeles för ung och levande för att lämna oss, jag vet den oerhörda smärta du/ni känner!

Susanne fattas mig som så många många andra, hon gjorde ett oerhört bra arbete med den Östgötska turismen och var en underbar människa att möta och diskutera med. Alltid leende och positiv, väldigt sällan men dock ibland så förbannad! ;-) och alltid engagerad till tusen- ville mer och alltid framåt.

Jag tänker på er och det ni går igenom. En stor kram av omtanke till dig och hela familjen från Annika

Saknar Dig!Kram syster yster Majsan.

Du fanns med oss idag och kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta!

Tack till er alla i familjen för en varm och fin samvaro!

Ewa

Ett varmt tack Roger, Jasmine och Jacob som gav oss, vänner och arbetskamrater, en chans att få delta i sorgen och saknaden efter Sussi. Hur svårt det än är att tvingas se och förstå vad som har hänt så måste det ju ändå göras och det var till ovärderlig hjälp för mig att försöka förstå och ta in det som hänt. Att få styrka att gå vidare och göra det fortsatta arbetet och livet till något positivt för oss och för andra.

Och precis som Ewa skriver, du var där Sussi, intill våra hjärtan.

Mags

Idag är sista dagen på min semester. Under denna vackra sommar har mina tankar ofta gått till Sussie både gällande året som gått men mer och mer till åren dessförinnan. Det finns många sorgsna minnen från de sista månanderna men ännu flera ljusa från åren som gått. Susanne saknas oss men kommer alltid att ha en plats i våra tankar och hjärtan.

En varm kram till er alla i familjen.

Den 24 november skrev du i bloggen grattis på födelsedagen syster.I år blev det inte så men jag tänker på dig!

Grattis på 50-årsdagen Susanne! Hoppas du får en underbar dag uppe hos änglarna.



Varma hälsningar!