onsdagen den 10 mars - det rullar på..
Det fortsätter att komma ut gegga från mitt sår och metastaserna går det hål på och rinner om. Det ser äckligt ut, men jag blir lika glad varje gång de lägger om såret och ytterligare metastaser har gått sönder. Distriktsköterskorna som kommer hem varje dag hejar på och klämner gladeligen ut allt otäckt. Så jag har svarat på behandlingen och därför måste jag nu se framåt mer. De bloggar jag har läst är inte alltid så positiva och man blir väldigt berörda av andras historier, men det blir för mycket död och det måste jag rensa bort. En av mina underbara systrar är väldigt duktig på att söka på nätet och hon har sökt runt om i världen om min sjukdom. USA är långt framme och det finns nätverk för personer som har detta. Man kan också läsa om vilka behandlingar de har fått. Som det har varit hittills är det bäst att man är lite påläst, eftersom läkarna inte har varit det. T ex fick jag höra från Öron-näsa-hals-avd att det inte går att operera mer, vilket inte stämmer. I USA ärdet vanligt att man opererar vid axeln och tar ut det som ska bort. Bra att veta.
Det som är mest jobbigt just nu är att vara beroende av andra. Min vänsterarm fungerar inte alls och jag behöver hjälp med att klä på och av. BHn är omöjlig att få på och av. Roger och Jakob finns där, men man vill ju klara sig själv. När man aldrig varit sjuk och är väldigt självständig är det otroligt frustrerande att inte klara sig själv. Så tårarna kommer titt som tätt och då finns Roger där som förstår och tröstar. Bara jag får tillbaka vänsterarmen blir det lättare.
Nästa vecka blir det cellgifter igen. Fem dagar dygnet runt kopplad till droppmaskinen. Det är tufft och jag får verkligen koncentrera mig på att bara vara och att sova när jag behöver. Två cellgiftsbehandlingar ska jag ha till innan der blir strålning i femton dagar.
I helgen kommer Jasmine hem och det är mysigt. Det är länge sedan hon var hemma. Skönt att jag känner mig pigg när hon kommer.
Nu kommner min syster snart med något hon skrivit ut från nätet om en kvinna som har en liknande historia som min. Och det har gått bra för henne.
Ja, allt kan ju gå fel här i livet så det är nog helt klart bäst att sålla och fokusera på det som är positivt. Både i andras cancerhistorier och din egen.
Så skönt att höra att du svarar bra på behandlingen och att skiten kommer ut, bokstavligt talat. Det måste ge kraft inför den tuffa tid du har framför dig. Mer skit ska bort och det kostar på.
Det är lätt att säga att du ska vara stark och positiv även om man kan fatta att det inte är lätt alls när man är den som ska stå ut med eländet. Fast jag tror att du ändå kommer att greja det här också - FÖR DU ÄR STARK OCH POSITIV OCH DU HAR SÅ MYCKET STÖD. Din familj verkar helt underbar och vi i bloggligan hejar på för allt vad vi har.
Megakramar
Maria
Härligt Sussie!
Det är positiva historier du ska läsa om nu:
Kram Marie
Susanne - du SKA koncentrera dig på din behandling och vi andra finns alltid för dig som vänner - när du vill prata, skratta, vara förbannad, bli uppmuntrad och som arbetskamrater - för att stöta och blöta och diskutera och vad det än må vara! Det kommer att bli jättebra med "vikarien" och vi vet att du finns i bakgrunden om vi undrar över något... Koncentrera dig på det som ska göras och jobba så mycket du orkar för att det är bra att få tankarna på annat.
Det var härligt att träffa dig igår och jag ser fram emot nästa gång!
Solskenskram Ewa
Hej Sussi!
Härligt att höra att det går framåt och att du svarar på behandlingen! Jag tror det är bra att man sätter in en vikarie, så du kan koncentrera dig på behandlingen och ändå finnas i bakgrunden! Vem ska vikariera?
Hej susanne! Underbart att höra att du känner dig piggare och att din dotter kommer hem. Tänk vad härligt att umgås o kramas lite. Det ger energi! Fantastiskt att höra att du svarar så bra på behandlingen! Mycket klokt att ha en vikarie....du behöver din kraft till dig själv när det blir kämpigt( förstår att det är det hela tiden men du förstår säkert vad jag menar) ! Önskar dig och hela goa familjen några härliga dagar tillsammans. Lycka nu till med allt och fortsatta behandlingar och som jag läste från någon.....Vi hejar på för fullt och så mycket vi kan. Visst säger du väl till om det är något vi kan göra för dig? kramar till dig
Så rätt du gör. Samla på dig alla solskenshistorier. Det finns ju många men oftast hamnar de i skuggan av de dåliga.
Jag hejar på dig
Kram Maria
en önskan till dig från mig om en mysig trevlig helg med de dina!
stor kram
Hej!
Tänker på dig och hoppas att armen inte ställer till mera besvär för dig. Om du får och om du tål den så ta emot smärtlindring. Det är ju några dagar kvar till på torsdag och nästa sjukhusbesök men sedan lättar förhoppningsvis trycket så att den känns mindre ond igen.
Ser fram emot att träffa dig på onsdag!
Varm kram Ewa
Här kommer en varm tanke till dig. Hoppas det går bra för dig denna tuffa vecka.
Fokusera framåt och mot målet.... Frisk o pigg!
stor stor kram till dig!
tänk teknikens under, glömde att fylla i mitt namn. inga anonyma hälsningar här inte.. ovanstående kommer från mig förstås :-) kram igen kerstin
Hej Susanne ! Hittade din blogg och läst den.Du har då haft otur.Men med lite tålamod,tänka positit,envishet,tillåta sig vara sjuk emellan åt,att vila,bara vara.Att ha dina nära o kära nära Dig, är a och o.Du komer att klara av det.Kan förstå att det känns hopplöst ibland.Du svarar ju bra på behandlingen.
Skriver till dig för att berätta om min sambo har som haft tungcancer.I April 2009 strålades han två ggr/dag i fem veckor,hemma fyra veckor sen op av tungan o ner i munnbotten och lymfar under hakan.Inget cellgift.Allt skedde i Örebro.Ett halår efter op(Jan2010)är han pigg och ska börja jobba.Så Du kommer att bli bra du med.Ser ju att du har viljan och det betyder mycket.Ta hjälp av de dina,arbetskamrate m.m.Lycka nu till med fortsättningen,kommer att följa din blogg och se hur det går.
Många kramar Birgitta.
Hej Sussi!
Jag har ju klart för mig att du har ont vännen min och det gör mig så bedrövad och förbannad. Det räcker nu!
Men allt som är ont och otäckt ska naturligtvis bort från din kropp, antingen det är äckligt eller inte. Det är bra att du har svarat upp på behandlingen, men du har det mer än lovligt tufft. Om du orkar ta emot i Linköping så finns jag måndag och tisdag till ditt förfogande. Jag åker till Göteborg på onsdagen kl 11.00 med Louise och Jonas. Tänker så otroligt mycket på dig och det vet du, men har inte skrivit på ett tag. Jag vill så gärna prata i stället. Det gör vi när du orkar och vill. Kalle gick just nu härifrån med hälsningar från oss. Jag finns i stan även i helgen!!!!!
Har suttit och pratat med Charlotte i dag på kontoret, det var bra, hon är en klok person.
Bamsekram till er alla i familjen från Mags
Hej syster!Hoppas tulpanerna står sig än...Bra att det finns oäkta när man inte får ha äkta!Det var så skönt att att få träffa dig idag och bara få sitta o prata.Din beskrivning av att du äntligen kan äta mat(till viss del)och se hur lycklig du var över det var så härligt att se!!Stor kram och gå försiktigt(du förstår!)Majsan
Hej!
Håller med din syster om hur härligt det var att höra skrattet och lyckan i din röst över att äta fläsk med löksås :-)
Lycka till med korrekturläsandet!
Kram Ewa
Hej Sussi,
Skönt att du svarar på behandlingen. Men det är naturligtvis blandade känslor när du samtidigt mår dåligt. Hoppas du mår bättre nu och kanske har tillfälle att hämta energi av vårsol och ljusare dagar. Bra att du kan koncentrera dig på behandlingen och samtidigt till viss del fortsätta jobba. Du tänker helt rätt: läs positiva saker.
Många kramar och tankar
Kerstin
Hejsan vännen
Tänker på dig massor... vill att du ska veta det... skickar alla positiva tankar jag kan i din riktning... hoppas dom når dig
Kramisar Fia
Hej Sussi!
Hoppas innerligt att din otäcka behandling har effekt och att det går åt rätt håll även om det är jättejobbigt.
Vi i de mentala stödtrupperna tänker otroligt mycket på dig och önskar dig frisk igen. Läste en jättepositiv historia idag om en man i Tranås (en musiklärare) som varit verkligen dålig i leukemi när en elev drog igång en Facebook-grupp för att stötta honom. Ett stort antal människor (nästan 800 pers) anslöt sig snabbt och hans familj berättade detta för honom när de vakade på sjukhuset. Då vände hans sjukdom och han är nu snabbt på bättringsvägen.
Hoppas historien kan inspirera och fungera som lite bränsle för dig.
Megakramar
Maria
